Jag bröt efter andra deltävlingen på Dunderdygnet för några år sedan. Hade stukat foten ett otal gånger på den halvmara man sprang i skogen, och foten började se ut som en fotboll. Trots det valde jag att fortsätta.
Nästa moment var 4 km i gruva och jag
Christer: bastu, öl och bo i stuga låter inte så tokigt?
Är du säker på att det inte redan från start var planerat att bryta ?
Varför hålla på med de här illustrationerna?
Det är ju bara att ta sig ut och fotografera alla tokiga löpare.
Hehe, Petteri, nej då. Men jag måste erkänna att då vi hade varit ute o sprungit hela dan c:a 5 mil och 1-2000 höjdmeter och det blåste och regnade och var 2 grader "varmt" så kändes det rätt skönt att komma in i stugvärmen istf att försöka få i sig lite
Jag har Sprungit Stockholm Halvmarathon ( StEL) fyra gånger och kommit i mål varannan gång...
Första gången var mitt andra lopp och jag kände av min vad ganska rejält, så vid slussen valde jag att stiga av för att inte förvärra det hela. Andra gången jag
BILD:www.gavle.to/~eriks.epost/excuse_to_w.o.jpg
*fniss*
😀 😀 😀
Hehe, tycker att jag känner igen det där från vissa av mina löparkompisar...
Nästa gång jag bryter foten under en löpartävling så ska jag bryta.
Förra gången så var det bara 500 meter kvar så då spurtade jag i mål, trots att jag visste den var av.
