Hej,
Några reflektioner efter att ha läst igenom denna mycket underhållande tråd.
Först av allt, jag gillar aggresiva målsättningar och jobbar själv mycket med det! Av egen erfarenhet vill jag dock påstå att man blir mer och mer ödmjuk i sina ambition
Det dyker ju upp sådana här trådar lite varstans med jämna mellanrum, och det de har gemensamt är att personen ifråga vill bli snabb på alltför kort tid. Fanns nån tråd på jogg som handlade om sub 2:30 på maran, sen var det nån som skulle springa 2:19 på
Håller med Mackan. Fram med planen!
Skit i planen. Träna hårt o vila mycket.
Om du ska ha en mikroskopisk möjlighet att lyckas med sub35 på 10k, så bör du glömma allt vad bänkpressmål heter,
om du inte tummar på det målet så känns din löparsatsning inte seriös och du kommer inte att nå målet (med löparsatsning menar jag givetvis
Maguwa: Jag tar idag kanske 70 kg i bänkpress, och har som mål att öka till 170 kg till sommaren. Men jag vill inte öka i vikt, eftersom jag samtidigt kommer springa några mil i veckan. Hur ska jag nå mitt mål?
😉
Mentalt Lars, mentalt!
Springer man milen på 45 tycker man att allt under 40 är fort och inser inte att de som springer på 39.0 har ett helvete att komma ner till 38.8
Jag är kanske en av de man kanske kan tro "tagit illa upp" av denna diskussion med tanke på mina starkt kritiska inlägg. Det har jag dock förstås inte. Finns väl ingen anledning att ta illa upp, bara för att någon fått för sig om att den ska plocka ner må
"79-80 kg kommer att vara min absolut lägsta vikt. Jag måste ju fortfarande kunna göra 12 reps * 4 100 kg bänk. Vilket jag satt som lägsta gräns gällande styrka. (ja det finns mer än bänkpress men detta var bara ett exempel.)"
4 set på 12 reps på 100kg
