Anders och Sylvia.
Tur jag inte alltid hänger med i allt nytt.
Jag känner ( kände ) mig mest som löpare när jag drog iväg.
Bara drog iväg.
Noll direktiv,
opåverkad av alla system,
totalt ofokuserad.
Det är ( var ) bara jag med min kropp ute i naturen.
När jag inte längre behövde ursäkta mig för att jag hade varit ute och sprungit.
"PS. En av anledningarna till att motionärer springer mindre bra idag är all denna fokusering på allt för många ting. Tror jag."
K-G, kan vara så. Men i mitt fall beror min bristfälliga löpning förmodligen på att jag var gammal (37 år) när jag började sp
Sylvia.
Alla sätt är bra, bara man får för sig att göra något. (t+)
Om du var 37 när du började borde vara ganska så erfaren vad din kropp kunde klara av.
Det är nog lättare att börja vid 37 än 17. Tror jag.
Jag är 71 nu med massor av erfarenhet.
Fort
Man har olika uppfattningar och tycke om detta naturligtvis. Och man har olika förutsättningar också. Jag ser mig själv som löpare numera, och inte för att jag alltid springer så snabbt.
För mig har motionen och speciellt löpning räddat mitt liv och gjo
Peter: harligt skrivet!! (t+)
Fantastiskt, Peter! (V)
Imponerande och inspirerande Peter! 🙂
Tummen upp för dig Peter (t+)
När man läser en sådan härlig berättelse där någon bjuder så på sig själv så blir man både glad och peppad. Peter, du äger! (hv)
