Jag har aldrig någonsin lyckats pressa mig så hårt i löpning att jag mått illa, men däremot har jag spytt en gång under ett intervallpass på cykel och varit nära en gång till. Men då hade jag nog ätit rätt mycket också och magen blir väl mer retad, eller
Lättare att spy på cykel eftersom gyrokraften håller dig uppe.
En löpare leker snubbelfot innan spyorna kommer.
Oj, det låter som att David sitter inne med erfarenhet på detta trevliga område! 😉
Känner du att träningen gav bättre resultat när du mådde mer illa än vad den gör idag då du är mer återhållsam?
Alltså: Lönar det sig att må illa om målet är att springa snabbare?
Undviker om möjligt det på träning. Tävlingar är något annat än träning.
Däremot så brukar det bränna ganska bra i benen på fartpass.
Må illa behöver man inte göra trots att man tar ut sig max. Jag har mått illa efter väldigt långa löppass någon gång, men inte av att springa fort. Inte ens när jag gjorde mina maxpulstest mådde jag illa.
En enkel förklaring är att huvudet tålde mer smärta då, än numera på grund av en annan ambitionsnivå.
Att köra pass som man mår illa av håller inte i längden. En dag ger man bara upp.
Träningen måste vara lustfylld. Vilket inte är detsamma som mesig. Bygger man upp passet med stegring av ansträngningen blir bara ett nöje att ge allt på slutet och lämnar
Ja, där håller jag med absolut!
Antingen har man kört för hårt eller så gör man fel med matintaget i samband med träning. Ska jag köra exempelvis hårda intervaller kör jag på hyfsat tom mage. Inte hungrig alltså, men heller inte en massa mat i magsäcken
Tempolopp=tävling
Sedan finns det en del elitklassare som bara tycker om att se mig sliten, som någon slags hämnd från tidigare år? Då de har blivit omblåsta vid någon skylt eller bakspurt. >"Gubbjäve!l"
Det är just sådant som tänder deras instinkt.
De s
