Du får handla i nödvärn, även om det gäller någon annan, men man får inte ta till "övervåld", alltså uppenbart mer våld än nöden kräver.
Att misshandla någon som håller på att våldta någon annan riskerar nog att falla under övervåld eftersom blotta närva
Jo eller de där 100 kg:s "järvarna" som ska ha funnits i människoapornas barndom.
Men , det _är_ tillåtet att ingripa, men rättsväsendet ser som sagt oftast mkt strängare på den som ingriper, och det kan vara svårt att bevisa att den som överfallit någo
+1 på Elin.
Både i stan och på landet.
Men så är jag inte rädd i Stockholms innerstad på nätterna heller, så jag kanske saknar den där "oj, var inte det där en JAGULAR?-genen"?
Irrationalitet är en faktor som påverkar våra liv och ska så klart tas på allvar. Jmf med brottsoffers känsla av upprättelse, som nu efter 40 års usch-och-primitivt-och-fascism-och-förlegat börjar bli en legitim diskussion, helt enkelt för att det är en v
Bara en sådan sak som bättre belysning gör ju faktiskt en hel del, inte bara för kvinnor.
Eftersom jag inte är så snabb lär jag aldrig kunna klara mig undan genom att springa ifrån en potentiell angripare så jag får helt enkelt lita till tidig upptäckt
"Och att det har hänt betyder inte att det är rationellt att vara rädd för övergrepp och låta det påverka sitt liv. Det dör folk i trafiken hela tiden och risken för att råka ut för en olycka är kolossalt mycket större, men få känner sig särskilt rädda dä
Män är irrationellt orädda.
En del kallar det mod. Andra dumdristighet. Andra en sorteringsmekanism
Relativt sett, ja.
Men, det är inte rationellt att vara rädd hela tiden, eller ens ofta. Och, med tanke på hur relativt ofarlig vår värld är idag (även för den oförsiktige), så är frågan om det alls är rationellt att vara rädd längre?
Nu är det inte säkert, eller ens sannolikt, att det här stämmer in på just kategorin våldtäktsmän som hukar i buskarna kring landets löparspår (vilket strängt taget gör hela detta inlägg off topic...) men i övrigt inbillar jag mig att rädsla i många fall
