Är det verkligen så här lugnt och fint och ofarligt med ultra jämfört med att kuta snabbt och kort?
Jag trodde att poängen var att det skulle vara en extrem utmaning för kropp och själ.
Hittar du bara en jämn & fin takt som passar din kropp så tror jag inte det blir några problem.
De flesta har alldeles för brått nuförti´n, bättre då att satsa på långdistans.:-)
Återigen, det är när huvudet är dumt som benen får böta. En väl förberedd löpare som känner sin kropp löper inga större risker än andra löpare. Varför skulle de? Måste utmaning prompt betyda skaderisk?
Prompt vet jag inte.
Och otur är otur i alla idrotter.
Men min erfarenhet, som jag inte tycks dela med särskilt många, är att ultralöpning är väldigt utslitande.
Jag antar att det är mina ben som fått lida för mitt huvuds begränsningar.
Det är nog för att du försökte maximera resultatet Saxen!
Ja, visst är det korkat?
Kristina: vem säger att du måste springa hela tiden? Tvärtom så är det ju helt kutym inom ultradisciplinerna att varva löpning med promenad. Se det snarare som ett tillfälle att träna på att förflytta dig framåt under 5 timmar utan krav på att avverka en
Ja Mikael, nu har jag ju investerat i för Råsta runt lämpliga IceBugs dessutom (med tanke på hur halt jag tycket det var förra året). 🙂
Jag kommer. 🙂
Det finns nog olika sorts ultralöpare. Vissa är tävlingsinriktade och vissa extremt tävlingsinriktade. Och vissa är nöjda med att deltaga på nåt sätt.
Själv tillhör jag nog nån av de första två typerna och går inte en meter på t.ex ett sextimmarslopp om
Kloka ord Krister.
