Att man blir bra på det man gör saknar väl inte vetenskaplig grund Klas? För det är nog den allmänna uppfattningen.
Den vetenskapliga grunden i att springa barfota är inte så värst imponerande heller.
Accelera utan att använda mer energi genom att utnyttja att man faller framåt t.ex. är ett sådant påstående som jag har lite svårt för. 😀
Varför skulle det vara konstigt?
När jag friidrottstränade så hade vi en övning där vi körde något som hette skipping (man springer på stället med hög frekvens).
Sedan skulle man i princip övergå till regelrätt löpning genom att successivt accelerera med
Blir inte du tröttare när du rycker? Acc. kräver energi.
När jag läser denna tråd känns det som att många har en viss missuppfattning i vad det är för arbete man utför vid löpning.
Accelerationen framåt i löpriktningen är bara till för att överkomma luftmotståndet. Det absolut största arbetet är att lyfta tyn
Acceleration i detta fall sker genom jordens dragningskraft. Lätt att springa fort nedför en backe, det handlar bara om att röra på benen.
Att luta sig fram, falla framåt ger också en acceleration. Om man då rör på benen så får man en fartökning.
Brukar
Klas skrev: Nu när jag har satt mig in i ämnet, så tycker jag en av de mest fascinerande sakerna är den mänskliga psykologin i att den stora massan resonerar som alla andra, trots att den dominerande uppfattningen helt saknar vetenskaplig grund, och att m
Angående armpendeln så var det förra årets tekniska uppenbarelse för min del. Efter att ha gjort så gott som all träning under sex års tid med hund i koppel som träningskompis hade jag vant mig vid att hålla armarna tätt intill kroppen. Jycken gick i pens
Om ni ska diskutera Romanovs artikel om gravitationens verkan i löpning bör ni, förutom orginalartikeln även läsa kritiken av den som publicerades några nummer senare i samma tidskrift.
Där står bl a
"Unless the athlete is running downhill, the gravita
Det har jag misstänkt hela tiden; att man själv måste stå för den framåtdrivande kraften.
