"Det är väl därför myten om de magiska morgonpromenaderna inte håller."
Precis. Samma myt som gör att PT:s av olika slag ff rekommenderar metoden till dem som önskar tappa fettvikt. Låga glykogendepåer=ökad fettförbränning. Själv tror jag helt o fullt på
Sylvia, anledningen till det är väl att vi har gigantiska energiresurser i form av fett lagrade till skillnad från mängden kolhydrater som är begränsad. Långdistansare vill alltså vänja kroppen vid att använda sig av fettet som energikälla, därav långa pa
Jo, det där vet jag, men det inte det jag undrade över. 🙂
OM man, som i denna diskussionen, å ena sidan säger att det är en myt - att fettförbränningen ökar vid låga glykogendepåer - och sen å tredje hållet - i långdistanskretsar - faktiskt tränar på d
Man tränar på att förbränna fett *när man springer*, så att en så liten del som möjligt måste tas från de ändliga glykogenlagren.
Om man sedan bränner mindre ett och mer kolhydrater när man inte springer, spelar ingen roll för den skull.
Så egentligen ä
"Man tränar på att förbränna fett *när man springer*, så att en så liten del som möjligt måste tas från de ändliga glykogenlagren."
Precis som diskussionens fråga var från början; att via styrketräning tömma glykogendepåerna, eller iaf minska dem, för at
Jag tycker det är rätt stor skillnad att tro att det lönar sig att bränna mycket fett på ett pass för att man skall gå ner i vikt, och på att tro att det lönar sig att träna med lite glykogen för att öka på möjligheten att få energi från fett under hög pr
Fast, Magnus, det är ff inget svar på min fråga. 🙂
Om man nu hävdar att situationen, som David inleder diskussionen med, dvs om man förbränner mer fett med lägre glykogendepåer, är en myt - vad är det då som säger att fettförbränningsträning och effekt
Fast styrketräning är en ganska lågenergikonsumerande aktivitet, även om man blir trött av det, så för att faktiskt åstadkomma någon form av tömning ska man nog köra ganska mycket ben.
För är det överkroppsträning som gäller faller hela resonemanget med
När jag och andra fastnade för marathon-boomen på 80-talet så var ett allmänt konstaterande:
Ju längre tid man var ute desto större verkade kläderna.
Ställde vi oss på våg så gick vi sakteliga upp i vikt.
Jag vägde 1982 71 kg - 180 cm. Sedan har det gåt
Nja, nu syftade jag nog mer på helkroppspass än discomuskelbyggning. Även om det också är kul. 🙂
Men jag är med på hur Du tänker. Resonemanget hänger väl också till stor del på hur välfyllda depåer man har innan man påbörjar träningen? Därför menar jag
