Mäh! Klart man ska springa i en backe (om man orkar såklart). det är inte styrketräning utan helt vanlig löpning i terrängens olika variationer. Och det är kul 🙂
Jag springer i backarna på snabbare distanspass, fartlek osv. Visst är det kul, men på långpass kör jag typiskt minst tre mil, utan krav på fart, och då vill jag träna på att klara mig på fettreserverna. Jag är inte jättebra på det än så länge, men om jag
Ursäkta att jag babblar på.
Jag debuterade på Lidingöloppet i höstas och sprang i alla backarna, kaxig som jag är. Jag sprang om folk hela vägen, särskilt i backarna där nästan alla gick, trots att jag var långt fram i startgrupp 3. Men lyckan vände efte
Klas, jag förstår precis hur du resonerar. Jag kommer själv därifrån. Men det här är precis en av de myter kring ultraträning som jag undrar ifall de inte är dags att punktera. Varför skulle man inte kunna springa backar på långpass? Varför skulle man int
...och det är jätteroligt att du babblar på, fortsätt bara 🙂
Jag GICK om de som "sprang" i både Aborrbacken och Karinbacken på Lidingöloppet. 😉
Jag är helt med på vad Du menar, Fredrika, att man måste lämna myszonen, åtminstone nån gång då och då, för att förbättras som löpare. Jag håller helt med och jobbar på d
Men hörrni, gör det inte mer komplicerat än vad det är. Självklart finns det lägen där man av taktiska skäl gör mycket smartare i att gå än att "springa" i en backe. Det är ju ingen regel jag försöker pracka på någon.
Det jag värjer mig mot är t.ex. räd
Eller de som hävdar att de måste gå så fort det kommer en backe för att inte sabba hela långpasset eftersom det ju skulle gå i lågpuls. Som tvärnitar om pulsen går ett par slag över den magiska lågpulsgränsen.
Hur gör Mackan?
Fredrika, jag köper inte dina argument riktigt.
Att många under elitnivå springer i backarna på tävling betyder ju inte att de tjänar på det. SUM är 50K. Det är inte jättelångt. Det kanske de fixar, eller så förlorar de inte så mycket att det märks.
De
