Ja, för mig. Men vi är ju alla så olika för det är ju mycket psyke också. Tyvärr, för det stökar till det lite.... 🙂
Det är ett samspel för mig nu.
Tillägg: nu får jag vakta så jag inte går ner.
Från 91 kg 2008 till 74 kg och nu pendlar jag mellan kanske 75-78 kg. Blir vansinnigt hungrig av träningen och äter massor, särskilt dan efter ett långt lr tufft pass. Skulle gå upp ännu mer om jag åt så mycket som som jag ville.
Skriver under på det där
Kan inte säga att jag har gjort någon viktresa kanske, även om det har varit några kilo upp och ner, men för mig är det ganska enkelt. Cykla till jobbet - ca 85kg. Inte cykla till jobbet, drygt 90.
Så har det sett ut de sista tjugo åren.
Sylvia: själv vill jag primärt bli bättre löpare. Jag är inte lika intresserad av vikten i sig. Men visst, några kilo mindre skulle bara göra gott. Tror det finns en fin löparbegåvningsreserv därute bland oss mulliga långlöpare 😉
Och visst är det som Kr
Fredrika, jag tror att du gör helt rätt. Det mesta vi tror på är fortfarande osant. För att utvecklas måste man hela tiden ifrågasätta sina myter och prova nya saker. Själv går jag åt andra hållet. Tidigare har jag tyckt att det var trist och meningslöst
Balanserar och balanserar, jag skulle vilja påstå att min vikt regleras av tre saker; födointag, rörelse och sömn. Primärt de första två men man ska inte underskatta den sista delen. Jag blir en markant rundare löpare om jag slarvat med sömnen någon vecka
Fredrika, vem vill inte bli en bättre löpare? Vad nu "bättre" innebär. Jag förbättras hela tiden om jag jämför med min tidigare icke-löparkarriär. 😉
Vikten är inte och har aldrig varit ett "problem" för mig. Att jag springer öht har helt andra orsaker.
Hahaha jag skrattar ner mig! Särskilt om man är vän o/e bekant med dem som nämns i ursprungsinlägget. Men jag vet hur det känns. Jag är varken superultra eller supersnabb men ganska smal, jösses i min lilla låda när folk på ett 40km-pass ska käka muffins
Jamen eller hur Frida! Du fattar hur jag menar.
