Måste säga att det här är en helt underbar tråd även om den nu börjat handla om GPS ers noggrannhet 🙂
Jag personligen tycker att om man satsar seriöst på maraton bör nog nån gång i närheten av tävling lägga in ett långt långpass på ca 35-37 km men inte
Oscar, det är kollat mot i stort sett alla kontrollmätta lopp runt om Stockholm (de som går i ren höghusmiljö sticker dock ut med mer GPS-fel), mot cykelmätta rundor (bankalibrerad, eller mäthjulskalibrerad, cykeldator), mot mäthjulmättas sträckor, mot og
Kan GPS-diskussionen flytta till en egen tråd? Snälla?
Så kan långpassdiskussionen fortsätta ostört.
Thomas:
Det där är ju ett litet dilemma man suger på huruvida terräng eller asfalt sliter.
Jag tror snarare att det handlar om att vänja kroppen vid en viss typ av träning. de flesta längre lopp går ju också på asfalt så då blir det ju lite fel effekt om
För mig är allt över 12-13 km långdistans. Kan bero på att jag är nybörjare på området... Fråga mig om ett år.
Jag är tämligen övertygad om att man kan vänja sig vid de flesta underlag, bara man inte går ut för hårt i början utan ger kroppen en ärlig chans att anpassa sig.
Vid 2 timmar går min nedre gräns för vad som får kallas långpass, för mig är distansen mind
Jag brukar springa ett-två MLP ("medellångpass") i veckan på 16-24 km och ett längre på helgen på 28-38 km när jag tränar för ett marathon. Jag sprang som längst 35 km tror jag, om jag minns rätt. Hade gärna sprungit längre oftare men är på en strikt tids
Jenny: Jag förstår inte riktigt "det liknar ett långpass i belastningen med inte är lika slitsamt". Vad är skillnaden mellan belastning och hur det sliter?
Jenny:
Det tror jag kan vara ett bra upplägg. Alfred Shemweta, som vunnit Sthlm Marathon två ggr, körde ett liknande upplägg. Men då var det ett pass på 22 km han lade in mitt i veckan och han låg på 65-75% av sin tävlingsfart under det. Det var 1998.
J
