Börjar få sån ångest inför tävlingarna. Som kommer allt närmare. Varenda wod som genomförs nu är megatung mentalt och jag vill helst skita idet. Känner press. Men när jag är inne i det glömmer jag av det, men just stunden innan känns det verkligen hemskt. Och jag är rädd att jag inte ska klara det. Prestationsångest. Hade det inte varit för min lagkompis hade jag avbokat!

Fick ett passa av Gustav igår. Och innan vi skulle köra det sa han till mig innan han gick. “-Jag har höga förväntningar på dig”. Tack för den! Men jag ska försöka vända det till att bli sporrad istället. För jag vet ju att jag kan, och att jag behöver tävlingen för att motivera mig. Och vi har kul tillsammans jag och Johanna.  Och vi tränar grymt bra ihop! Sen får jag jobba med mina mentala spöken!