Idag tog jag det säkra för det osäkra och såg till att värma upp, stretcha ut och vara noga med det även före (det brukar jag slarva med). Därefter tog jag det väldigt lugnt de första fem kilometrarna, faktiskt så lugnt att det nästan blev frustrerande. Men det fungerade, för jag blev faktiskt inte öm förrän de sista 3-400 metrarna och det mesta försvann när jag stretchade ut ordentligt efter löpningen.

Ännu en mil lagd bakom mig, och denna gången är jag riktigt nöjd. inte med farten utan att jag lyckades hålla mig till planen, trots att jag kände att jag konditionsmässigt hade mer att ge. Jag är nöjd att jag klarade av att lyssna på kroppen och kunde hålla igen eftersom fotlederna inte hade mer att ge. 10km i det tempot jag valde var vad de klarade av, mer eller fortare hade bara gjort mig illa. Men nu lyckades fartdåren i mig hålla fingrarna i styr och det är jag stolt över.

Jag fortsätter med olika tåhävningar, Ipren och stretching som kur, och naturligtvis springer jag inte på ett par dagar nu, det gör säkert sitt till.