Innan säsongen började la jag upp prydliga mål för min träning och tävlingar. Ibland får man ödmjuka sig för både kroppen och yttre omständigheter. Det här träningsåret hittills har inte varit lätt. Det är som att träna i sirap. Något pass slängs man ut och man glimtar till och hoppet tänds för att nu kommer formen. Jag har inte nått upp till fjolårets nivå varken träningsmässigt eller på tävlingar. De som bråkat mest med mej är inte mina hälben som jag trodde, utan mina höfter. Det är inte många löppass som är smärtfria och det gör det mentalt jobbigt. Nåväl jag gör det här för att jag gillar träna och tycker det är vansinnigt roligt träffa folk på träning och tävling och på något sätt får man kickar av att avsluta lopp. 

I Boden bröt jag min första tävling, det gjorde ont mer i hjärtat än i höfterna, men då tog jag tag i problemet på allvar. I elfte timmen förstås, så är det ofta, man lider, tänker det går över med stretch. Om än jag ler för kameran brände tårarna. Visste inte då om det färdigtävlat för sommaren. Jag fick tid hos en duktig naprapat på rehabteamet (har man möjlighet till sjukförsäkring, skaffa det)som varit tävlingssimmare förut. Han ger inga träningsprogram utan behandlar, men genom det han berättade och förklarade förstod jag hur jag skulle jobba med problemet. Jag tog upp styrketräning igen och anpassade övningar efter det jag behöver mest. har tränat det 1-2 ggr i veckan i sommar. Det ger otroliga resultat med så liten insats. Med en triathlets träningsmängd är en timme i veckan ingenting, det har man råd med. Stabiliteten i kroppen har ökat, arbetar mer jämt på båda sidor. Är inte i mål än men jobbar på det.

Jag hade som mål att gå under 6 tim i Jönköping, fullt realistiskt, gjorde 6:16 i Reugen. Nu fick jag byta mål mot lite tristare att bara ta sig i mål. Nåväl bestämde mig för att försöka ha roligt på sim och cykel momentet. Det gick bra simma tyckte jag, lite imma i glasen sänkte farten tills jag fixat det, men i övrigt tyckte jag att jag hade flyt. Då blev jag lite besviken på tiden, då den bara var 6 min snabbare än i Reugen. I Reugen var det gränsfall för duathlon, det var enorma vågor. Så här efteråt imponerar nog min simning i Reugen mer.

Cyklingen ville jag precis som i Reugen göra under 3 tim. Det misslyckades, cyklade för långsamt de tre första milen och det visade sig vara för svårt plocka in, även om jag försökte. När två mil återstod av cyklingen bytte jag fokus till att göra kroppen beredd för att löpa en halvmara. Stretchade på cykeln, fyllde på näring, slog inte av på farten men slutade “kriga”. 

På löpmomentet var jag otroligt försiktig, kände mej pigg i kroppen och orken, lämnade plats åt snabbare löpare, sprang “lång” väg. Det gör man inte om man ligger på, men jag “sprang” läs lufsade hela halvmaran och på slutet var det knäna som gjorde ondast. Var väldigt glad för min medalj för den innebar ett löfte om Kalmar. 6:28 blev det, med tanke på 10 min sämre tid på cyklingen än i Reugen så var det inte så illa. 

 Jönköping lyckades till fullo med eventet, slog Reugen med hästlängder. Det är verkligen så roligt med Ironmantävlingar, de är en klass för sig. Det ger mersmak.

Hem och slicka såren, gifta bort äldsta dottern, döpa ett barnbarn, det blev mycket musicerande i stället för träna första veckan efter Jönköping. 

(Asså hon somnade direkt jag började sjunga!!)

Efter bröllop lördag och dop söndag, längtade jag träna. Körde några roliga träningspass. Cyklade med 5 Byskeherrar (norskt inslag också), hade tempohojen och bad få cykla två 10 min intervaller, drog den första i motlut och lite motvind. Då kom de i fatt, norrmannen förstod inte riktigt vad jag gjorde, ville dra mig. Trampade ur i grupp och sedan vände vi, då gav de mej försprång, lite väl stort, då de lutade mer utför och lite medvind. Jag snittade 41,7 på första 5 km och 39,8 på den andra. De såg aldrig mig förrän jag väntade in dem på gränsen till Byske. Jag sa ju jag glimtar till ibland. De klagade över hur jobbigt det var att cykla, lite tomma i blicken vid fikat efteråt. Ett annat roligt pass jag tränade också är duathlonintervaller med växlingsträning. Ville lura mej själv springa fart.

I Umeå SM/RM Olympiskt ställde jag inga placeringskrav, men pallen är ju kul komma på. För två år sedan vann jag cupen, då sa jag till vår trevlige speaker att man måste passa på innan de duktiga löparna hittar till sporten. Jag kan säga det är vad som händer nu. Jag simmade bra men osmart, låg på fel ställe i strömmen. Berodde på att jag var rädd sedan förra året då det verkligen var strömt, nu var det inte det.

Hade bestämt mig för att cykla det som gick, varmt var det, bra testa varmt tävlingslopp. Man blev fort torr i munnen. Jag tyckte jag cyklade bra försökte hålla 35km/ tim, har aldrig cyklat mer fokuserat. Ändå blev tiden en besvikelse efter insats även om jag tog placeringar på cykeln.

När det gällde löpningen ville jag ha ett kvitto att det gick springa smärtfritt och mycket närmare smärtfritt kanske jag inte kommer. Började segt men det gick bättre och bättre, ökade farten sista varvet. Jag hade bra växlingstider T1 51s och T2 41. Med våtdräkt var det bra.

Nu är jag inne i den sista träningsperioden inför Kalmar. Har otroligt sega löpben men jag lever på hoppet, vill ogärna ändra min målsättning för Kalmar. Har cyklat en hel del så det kan vara det som gör dem lite betonglika, även om “rädslan” för att växla mellan cykel och löp är borta. Tänker inte på det som något märkvärdigt. Det är så det är och efter högst 10 min är jag inne i löpningen. Vädret har varit varmt så har verkligen passat på simma hav både med och utan våtdräkt. Imorgon blir det bassängpass utomhus, kul med variation.

Min målsättning för Kalmar är att simma på 1:20-1:25. Nu vet jag att det kan vara vilket vatten det vill, spelar inte mig så stor roll. Det kommer bli pers använder benspark i min simning nu och fått fart på rotation.

Cykeln blir svårare persa på, cyklade rätt bra förra året för att vara jag. 6:40 tror jag. En riktigt bra dag och om vädret är snällt så kan jag göra under 6 tim, men jag hoppas på 6:10-6:20. När det gäller löpningen har jag som mål att springa hela tiden, för långsam löpning går fortare än gång. Om man springer på en km fart på 7 min, knappast imponerande på något sätt, så klarar man maran på 5 tim. Jag siktar på det, tror jag har bättre pannben och erfarenheten att ha gjort en IM tidigare kommer hjälpa mej. Vet bättre nu hur jag ska göra med näringsintag och har en plan. Det hade jag förra året också men nu kan jag justera den lite så den passar ännu bättre. Total tid 13-13:30 tim. Jag längtar så otroligt mycket till Kalmar. Håll tummarna för oss alla som dyker i Kalmar hamn den 20 aug. Alla är vi vinnare som tar oss över finishline.