Förtydliganden till inlägget ovan:
Min chef är en kvinna. Jag vill inte “bara vara med” henne.

Det är älsklingen som går på alla dessa julbord och fester. Rubriken blev Måste man istället för Måste han då jag undrar om det är jag som tänker fel kring detta, om folk i allmänhet har en annan syn på saken.
Jag frågar mig nämligen: När är VI (=pojkvännen och jag) viktigare???
Men min pojkvän arbetar inom en verksamhet där det bjuds hejvilt och då är det kanske mer eller mindre en självklarhet att man ska vara med på allt. ?

Fredagen den 13e inleddes med att två arbetskollegor kom in och skulle älta en sak jag hade missat. Jag hade missat att meddela dem om en hemgång som blivit avblåst. Hade det inte räckt med att konstatera det och gå vidare?? Shit happens, nu löser vi detta typ. Men nejdå, allt ska ältas till förbannelse. Tack, men ingen behöver stå och berätta för mig i tio minuter om vad som är viktigt och att man ska lära av sina misstag. Det förstår jag själv!

När jag kom till Lund gick jag till Gerdahallen, åt ett äpple i foajén. Och gick därifrån och åkte hem. Snacka om att vara något alldeles fantastiskt omotiverad.

Sankta Lucia
Skänk mig en tia
Tian var trasig
Lucian var knasig