…….det kännetecknar min träning under november och december.Det verkar som kroppen blir tyngre och trögare av mörker och kyla. Nu under julveckan har jag haft lyxen att springa i dagsljus, men då har kylan slagit till och gett isfläckar överallt. Nåväl, det finns ljuspunkter också. En sådan är att Anders och jag stuckit ut och tränat tillsammans för första gången på länge. Han gick förvisso, medans jag försökte med lite högre tempo. Hans fot har inte återhämtat sig efter stukningen i höstas. Det gick i vart fall bra att testa nya pulsklockan, en Garmin forerunner 15. Att det fanns ett tunt lager is på sjön gjorde att humöret steg också. Han förbereder nog redan utflykter på isen och jag kommer att plocka fram all nödvändig utrustning och hävda att vi inte får vara längre från land än 1-2meter.
Obs, kolla in klockan, röd och fin!
Ja, det är lite kul med teknik ändå 🙂
Så roligt med pulsklocka! Min Polar får vila fram tills dess jag har kommit igång med joggingen igen. Nu är det “bara” promenader som gäller. Vill ju inte dratta på ändan på någon isfläck.
Har haft funderingar på att skaffa några joggingskor med dubbar, men inte kommit till skott.
Underbart med promenader i detta härliga väder!