Jag började vid T-centralen och sprang till Spånga via Brommaplan, det hållet har jag aldrig sprungit förut. I vanliga fall springer jag andra hållet, och sen vänder jag hemåt vid T-centralen och springer längs kanalen hem.

Gårdagens pass satt i lite i kroppen i början men lockelsen och det roliga i att springa en “ny” runda tog överhanden, spänningen i att springa i mörker kittlade och snart var tröttheten glömd. Ändå var passet bara första halvan av långpasset fast baklänges, och delvis i mörker. Jag är lättroad, jag vet 😀