Hade jag planerat in ett tröskelpass, progressiv löpning hade jag nog försökt få till något i den här stilen som det blev idag. Nu bara blev det så, i 24-gradig värme – helt oplanerat. Hoppla… 🙂
Seriöst korkat kanske, men jag har varit löp-nödig ett tag nu så det var väl bara väntat att jag skulle kuta så fort benen kunde bära mig när jag väl kom ut 🙂
Dessutom är jag lycklig. Jag är inte mer stel än jag förtjänar, inte öm och lagom trött. Då var det inte helt fel att bränna av ett snabbt pass, tycker jag 🙂
kanon!
lycka är bra dt!
🙂