Om jag inte får vara ifred snart så skriker jag rakt ut. Jag är så stressad att jag blir tokig. Henrik som knallar runt mig som en labrador. Iakttar mig, bevakar mig, känns det som. Kletigt, smetigt. Hjärtan på chatten när jag är i ett annat rum bara. Jag blir tokig. Gå. Gå ut. Gå din väg ett tag på eget initiativ och lämna mig ifred. Gör för fan någonting som inte är relaterat till mig. Och så suckar han, stönar, hostar, aj aj aj, ont överallt, gnäll gnäll. 

Kanske är det också pms? Blödning idag. Igår reflekterade jag över att jag gått upp på låren – de tog i varann när jag gick. Jag har ökat 1,5 cm i omkrets runt dem. Så då släpper det kanske sen då? Humöret också?

Men just nu. Fan. Jag vill skrika och slåss.