Igår kom jag till gymmet utan energidryck. Det var ett dåligt beslut, gymbutiken öppnar en timma efter själva gymmet och jag var där tidigt eftersom jag hade bråttom att bli klar till julbordet. Det var ett ännu sämre beslut att köpa en sportdryck på Hemköp, det enda de hade där var Powerade och det får jag nästan obligatoriskt ont i magen av. “Men det går säkert bra den här gången” hoppades jag, väl medveten om att bara en gel inte täcker en 2-milslöpning om man inte har sportdryck.

Hade förhoppningen om att kanske kunna öka till 21km den här gången men det fick jag slå ur hågen, magen brummade och bubblade irriterat trots att jag sprang på damernas i pausen mellan första och andra timman. Den ville inte lugna sig ens när jag valde att gå en bit, så jag trampade mina 2 mil och lät det vara så. När inte ens Fia-Lottas goda sällskap kunde distrahera mig från den sura magen, då är det läge att ge upp.

Julbordet blev en hit, jag var så hungrig efter långpasset att jag kände mig bottenlös och då passar ju ett julbord perfekt.

Idag ska jag till frissan och se hur illa jag behandlat håret sen sist. Topparna behöver kapas och fixas till men jag vet också att allt springande slitit på håret. Det är inte snoddarna som varit värst, utan det ständiga nötandet när hästsvansen studsat på ryggen som sliter mest tror jag. Men det kommer att bli fixat idag.

Dessutom ska vi fixa priser och grejer till klubbens graderingar imorgon, så om jag alls hinner med någon träning är det ett under. Vi får se hur det blir med den saken helt enkelt. Jag skulle vilja träna, men det är inte alltid man får som man vill.