Svettigt och jättetungt, trots att jag hade samma motstånd som vanligt. Först begrep jag inte varför, men sen insåg jag att jag hade så lågt blodsocker att händerna darrade. Fast det syns dåligt att händerna darrar när man håller i cykelhantag.

Efter ett halvt paket destroxol steg blodsockret från knähöjd så jag kunde avsluta med stil. Jag har ätit för lite idag, helt klart. Ingen frukost, en halv färsbiff, några små potatisar och en sked remouladsås till lunch (bönröran smakade vidrigt så det blev inga grönsaker) och… um… ja, det var allt.

Jag vet, det är korkat. Det behöver ingen säga till mig. Mitt blodsocker talade om det för mig med all önskvärd tydlighet.

Att jag gör om det där med jämna mellanrum, och inte lär mig? Jag vet vad som händer om jag slarvar med maten, ändå glömmer jag att äta titt som tätt som om det inte vore viktigt. Jag gillar ju mat dessutom så hur svårt ska det vara att komma ihåg att äta?

Är fortfarande darrig så det får bli något mer innan jag dyker i säng.