Imorgon bitti åker vi till Göteborg, Varvet väntar. Benen är ganska okej med tanke på omständigheterna men jag tänker inte försöka persa eller något, bara springa och njuta av festen. Så är planen i alla fall, sen får jag se vad som händer. Formen kanske är bättre eller sämre än jag förväntar mig men då får jag hantera det när jag stöter på det.

Idag kom startbeviset till Stockholm Marathon, och med det de första fjärilarna i magen. GV oroar mig inte, det är inte så långt känns det som, men en mara är alltid en mara. Distansen 42km ingjuter respekt i mig, jag kommer nog aldrig att sluta bli nervös för att springa så långt (eller längre).

Älskligen har masserat benen idag så nu känner jag mig faktiskt ganska okej. Musklerna känns inte längre stela som betong men jag känner mig fortfarande tung och lite seg. Jag får hoppas att den känslan lättar när vi kommer igång och börjar springa.

Framförde mina åsikter till Lidingö Ultra-arrangörerna, och även om jag tyckte de gjorde mycket bra så kändes det som att de har en bit kvar för att matcha förra årets helt suveräna arrangemang. Varför förra året var ett par klasser bättre vet jag inte, men så kändes det i alla fall. Fast jag talade förståss om för dem att de har väldigt trevliga och snälla funktionärer också. Det vore fel att bara tala om de negativa sakerna, när de faktiskt gör så mycket rätt också. Hoppas de hittar tillbaka till första årets arrangemang, jag gillade verkligen det.