Ibland blir det inte som man tänkt sig… och så blev det detta år.

Var hoppfull om att kunna nå låga 1:30, siktet inställt på att nå drömmen 1:29 och förväntade mig ett nytt pers under 1:33. Hamburg Marathon hade gett mersmak…

Vaknade lördag morgon med huvudvärk, snorig näsa och känningar i halsen kl 05:30, men det släppte lite under bilresan upp. Kändes dock inte som om kroppen tyckte att löpning var det som var det roligaste att göra just denna dag. Men, försökte fokusera på den förestående löpningen… med lyckades dåligt.

Var nöjd över att nu starta i grupp 1B med lite mindre trängsel. Trodde jag. Tempot var högre än förra året, var som vanligt för ödmjuk och startade långt bak och fick kryssa en hel del de första kilometrarna. Försökte hitta ett 4:20 tempo som kändes bekvämt… men lyckades inte i röran och backarna. Innan Älvsborgsbron låg pulsen på närmre 95 % av max, så det vara bara att dra ner på tempot. Kände igen symptomen från Shlm Marathon 2007 när ben och kropp inte ville jobba ihop. Pulsen drog iväg oroväckande så fort benen ville springa. Hittade aldrig rytmen i löpningen och vid 10km insåg jag att det var kört. Lät pulsen bestämma tempot och blev omsprungen av 100 tals löpare. Bestämde mig för att försöka njuta av resan och inte köra slut kroppen. Var mentalt inte motiverad och ville helst lägga mig i en park under en björk och bara sova. Struntade i tiden och väntade mig en passage av Gert som jag var övertygad om skulle flåsa mig i nacken på upploppet. Tryckte till lite extra de siste kilometrarna och väntade mig en tid strax över 1:40, men blev positivt överraskad när jag lyckades komma in på dryga 1:37.

Blir inte alltid som man tänkt sig, en dålig dag med en kropp som inte vill. Benen var dock pigga hela vägen och skulle gärna fortsatt springa ett tag till. Men det är inget att hänga läpp över, det kommer fler lopp. Tiden är min tredje snabbaste halvmaratid, så jag skall inte klaga allt för mycket. Jag träffade många, även teamare, som haft en jobbigare resa än vad jag hade.

Kvällen avslutades enligt tradition med återhämtningsmeny bestående av ostron, råbiff och gott rött vin. Nu känns det bättre och det är bara att träna vidare, ladda om och fortsätta drömma om det perfekta loppet…