På bilden nedan syns en flitigt använd julklapp som jag fick av älsklingen. Den har en hård knopp på undersidan som inte likt hårdplast plattar ut sig lite så det blir lättare. Nej, den här rackaren är stenhård, och inte överdrivet stor heller så jag har kort tid på mig att reagera jämfört med om kulan under brädan hade varit stor som på gymmets balansbrädor.

Än så länge måste jag ha en hand emot katternas klösmöbel för att inte stjälpa, men jag jobbar på att kunna balansera utan extra stöd. Jag behöver inte ens hålla mig i, utan bara sätta handen emot något så blir fötterna stabila. Antar att det beror på taskigt balanssinne. 🙂

När jag kan stå på den utan *större* problem är det dags att börja använda den i andra övningar för att stärka fötter, fotleder och varenda muskel som har med balansen att göra! Men än så länge räcker det gott som det är, jag studsar upp på den ibland när jag går förbi den och blir stående en stund. Inga långa sessioner åt gången, det känns ändå. Ovana helt klart, men det ska vi väl ändra på 🙂

Gott nytt år!