I går var jag hos idrottssjukgymnasten Arne Silverberg på Hansahälsan. Han köpte min självdiagnos – det vill säga att det är någon lindrig form av löparknä som stoppat mig på långpassen.

“Godartad”, var ordet han använde efter att ha klämt och tryckt runt båda knäna utan att utlösa några smärtreaktioner. Med andra ord, det finns inga inflammationer som ligger och bubblar utan smärtan uppstår i stunden, när rörelsen upprepats alltför många gånger.

Jag fick några tips på stretchövningar, dock inte några stora aha-upplevelser. Arne trodde att en bidragande orsak kunde vara dålig återhämtning, vilket inte är otänkbart med tanke på att jag legat ganska högt i mängd under vintern. Återhämtning behövde dock inte innebära vila (hade han sagt det hade jag tackat och gått…) utan snarare alternativ träning ett par dagar i veckan.

Således knallade jag nyss in på Form Visborg, som ligger alldeles intill jobbet, och utnyttjade en rabattkupong jag hade. Köp en månad, träna i två. Det blir nog bra det, och det enda dumma är väl att jag inte gjorde det redan för någon månad sedan, medan det var ännu kallare och mörkare. Risken är överhängande att jag inte kommer utnyttja kortet så mycket framåt april, om det inte blir en riktig skitvår förstås.