Tjejmilen! Min femte, men det hade jag ingen koll på idag faktiskt ska erkännas. Det var en hel del annat som tog upp tankarna idag, som t ex att vi kom i god till till första start trots att vi åkte senare än vanligt. Vi behövde inte ens trängas på tunnelbanan…
Vi hamnade i en startgrupp – det verkade vara ganska mycket slump och chans i år vilken man hamnade i om man inte var seedad – och kom väl iväg rätt lagom trots allt. Värsta värmen hann dra förbi medan vi sprang, mot slutet av tävlingen vart det riktigt behagligt att springa faktiskt. Men vi körde standardtaktiken en mugg i oss och en på oss hela vägen.
Tempot för dagen var beställt till under 80 minuter på milen, helt som negativ split vilket var det dottern önskade få göra. Alltså drog vi iväg ganska lungt i början, kände in dagsformen och sicksackade lite lagom. Första 5 gick på 40:16 och sista 5 på 39:30 så det blev en negativ split, och vi kom in på under 80 minuter precis som beställt. Tösen slog med andra ord personbästa med ett par minuter!
Det var inte alls en dum dag på det hela taget, även om det var ganska många som gick i vägen – alltså verkligen GICK mitt i vägen flera i bredd – och proppade igen på slutet så man faktiskt blev tvungen att knuffas för att komma fram. Men det är så Tjejmilen är, trångt och knuffigt.
Grattis! Och härligt att springa ihop sådär. Annars får jag säga att det fungerade jättebra med trängseln i år. Jag startade i 2a startgrupp och det flöt på perfekt! Misstänker att problemen nu har flyttat sig till de oseedade grupperna, och kvarstår i första.
Hoppas jag och familjen får en lika härlig dag i oktober när familjen skall springa Topp-loppen. Alla springer egna lopp utom Ingrid (1,5år) som får vara fan-club åt alla.
Och ja – det var mycket, mycket trängre i år. Jag sprang ju i första grupp och där dröjde det ett tag innan folk började gå och de som gick såg ut att må riktigt dåligt så dom var väl ursäktade. Det går ju ganska snabbt i början så en del dras nog med för fort i den gruppen. Men det var trångt som f-n HELA vägen i ettan också och det har det aldrig varit tidigare. Såg också flera som svimmat/kräktes – det var varmt…..
Stort grattis till en härlig löparupplevelse och framför allt till din suveräna insats som coach! Du borde jobba som det tycker jag – du verkar helt klart ha talang för att hålla beställt tempo!
Vilket härligt lopp ni verkar ha haft, du och dottern! Hoppas hon blir peppad till att fortsätta. 🙂
Själv har jag bara sprungit tjejlopp två gånger – Vårruset 2001 och 2002 och fick faktiskt nog av det redan då.
Ja jag håller egentligen med dig, man blir lätt galen när folk går utan tanke på att hålla undan, men ändå, det är skoj att vara en del i det stora.
Grattis till dottern!
Med tanke på hur mycket det tjatades före loppet i högtalarna om att visa hänsyn och inte gå ivägen för de som ville springa får jag väl anta att de som gick flera i bredd och proppade igen antingen är döva eller dumma. Hade dottern nu missat sin målsättning pga stoppklossarna (de fanns längs hela vägen, inte bara i slutet men det var i slutet jag ledsnade på dem och började bli grinig på allvar) så hade jag blivit mer än bara less.
Det var faktiskt värre i år än tidigare, enligt min ringa mening iaf. Sen får det vara hur stor “grej” som helst.
Det är liksom både tjusningen att vara en del av nåt så stort med många som deltar och lite lite irritation när dom går i vägen! 🙂