Jag kan inte påstå att jag är speciellt sugen på att ge mig på draken och de andra övningarna jag fick av sjukgymnasten. Träningsvärken är etter värre idag, den jag led av redan när jag gav mig av till sprintträningen med Runday 🙂

Ibland springer jag utan inläggen, men bara lugn distans. Igår t ex hade jag mina väldämpade skor med inlägg. För säkerhets skull. Jag skulle utsätta kroppen för något exceptionellt, lika bra att skona den från ovana skor då. Det tycker jag var rätt beslut idag, benen är slut som de är.

Jösses så hårt vi sprang – det känner jag idag om inte annat. Jag är t o m öm i axlarna, om än inte alls i samma omfattning som benen 🙂

Det är inte utan en viss belåtenhet jag konstaterar att det gick alldeles utmärkt att springa skiten ur sig på kortare distans än 5km också! Det var ett veritabelt nådaskott, mitt mellan ögonen på kilometerknarkardemonen 😀