Det var roligt att vara i Växjö, vi åkte ner på fredagen, tävlade på lördagen och åkte hem på söndagen. Själva tävlingen gick bra, fast jag gick ut lite för hårt i förhållande till hur länge vi skulle hålla på. Jag ställde upp i 6-timmarsklassen, det fanns upp till 24 timmar annars men det kände jag att jag inte var tränad för den här gången.

Iden var att testa formen lite, och sikta på 5 mil är ju inte så dumt. Det skulle ge en snittfart genom hela tävlingen på 7:12 min/km men eftersom man ska hinna med att gå på toa, äta och dricka också så måste man röra sig lite fortare än så. Jag hamnade i någon form av stadig lunk i 6:40-tempo som varade i 3 timmar och 40 minuter ungefär, sen började det gnissla i maskineriet. Bristen på riktiga långpass började ge sig till känna, men det är priset man får betala när man inte kör sina långpass som man ska.

När jag passerat marathondistansen stannade jag, jag visste ju att jag tog ut mer av kroppen än den tyckte om. Löpningen slet hårt på både underben och fötter, jag har stora blåsor lite varstans och är ganska stel nu. Men jag vet vilken form jag är i nu, min lägstanivå har stigit och det är bra. Just nu, i december, ska jag vara som långsammast och tyngst på året. Det är lågsäsong, och grundträningen har nyss börjat. I april någon gång ska det vara mer fart och fläkt, det är då jag ska ha formen på gång.

Det var synd att jag inte klarade 5 mil på 6 timmar den här gången, men det kommer fler lopp och fler chanser. I realiteten trodde jag nog inte att jag skulle klara det heller, inte med tanke på att det längsta jag sprungit på träning sen augusti är 15 km. Men jag klarade maran ändå, på 5h 40minuter eller något i den stilen (vi får se när de officiella resultaten kommer upp, och får nog vara ganska nöjd med det faktiskt.