Det skulle ha varit lätt distans såg jag i schemat i efterhand. Men när jag kom upp på bandet ville det sig inte alls. Började i 6:00-minuterstempo. Fråga mig inte varför, det bara verkade som en bra idé just då. Det var det inte. När pulsen rakat upp i 172bpm (vilket borde vara runt 90% av maxpuls) fick jag sänka farten. Pulsen sjönk till 145pbm (75%) och då ökade jag farten igen. Då ökade pulsen också och så fick jag sänka vid 90% igen. Så höll jag på resten av passet, för huvudet ville springa betydligt fortare än vad benen kunde.

Det tog längre tid att springa på det viset, det var jobbigare och jag kände mig mer slutkörd än om jag valt att ligga i 9.0km/h (cirka 6:40min/km). Frågan är vad jag får mest resultat av?

Det var först när jag var påväg hem som jag kom ihåg att jag sprungit 18km i förrgår och att jag fortfarande har träningsvärk. (Quadriceps tycker inte om mig längre, men det kändes faktiskt ingenting efter uppvärmning så det är väl lätt att glömma?)

Men jag trodde faktiskt att snabb löpning rekryterade andra musklefibrer än långsam löpning, så jag hade nog försökt ändå. Nu verkar det ju som att man inte är snabb om man har träningsvärk, oavsett vilka muskelfibrer man försöker rekrytera.

Nedjoggen skulle inte varit så lång men det var så skönt att lufsa att jag inte ville sluta. Valde medvetet ett så lågt tempo jag kunde utan att det blev promenadfart, och om jag sträcker ordentligt på mig kan jag faktiskt gå i den takten (men inte så länge). Jag tyckte jag förtjänade en lugn jogg efter det där.