Jag är en odisciplinerad stolle helt enkelt, så det är lika bra att jag kryper till korset och erkänner. Jag skulle ha sprungit lugnt och stilla idag, det var det som var planen. Tidigare har jag sprungit intervaller, snabbdistans och en massa annan jobbig kvalité så nu skulle jag bara tuffa på och ta det lugnt. Mysjogg helt enkelt.
Det var inte benen sugna på.
Benen rände iväg med mig och även om jag fick stanna till vid 2,5km och andas och därefter tog micropauser medan jag sprang (dvs hoppa upp med fötterna vid sidan om bandet i några sekunder för att dra några djupa andetag och sen älga vidare) så blev jag fullkomligt sutkörd av mina 5km idag. 29:53 är förmodligen det bästa hittils, om man får räkna med pass där micropauser ingår.
Vid 2,5 stoppade jag löpbandet helt, jag behövde dricka och jag flåsade så pass att jag inte vågade springa och dricka samtidigt. Senast jag försökte det höll jag på att drunkna. Så mitt i blev det en längre paus, å andra sidan förlorar man ganska mycket tid på att bandet tar fart igen, så för att kompensera satte jag bandet på 10,3km/h (jag tror det blir runt 5:55min/km eller nått).
Svetten sprutade, ansiktet högrött och blodådern vid tinningen stod ut som en vattenslang. Jag svettas f ö imponerande mängder även om benen. När jag fått upp ångan ordentligt svettas hela kroppen, och när jag väl slutar springa samlas det i pölar runt mig om jag står stilla för länge. Gissa hur fräscht det känns att sätta sig och stretcha? Men det gjorde jag förståss, jag vill inte sabotera knäet. Jag fick inte ont av att springa, det kändes ingenting nån gång faktiskt. Som om jag aldrig haft ont alls. Men jag stretchar fortfarande rigoröst och snart är det dags för ännu en bindvävsmassage. Blåmärket är nästan borta.
Det var som sagt meningen att jag skulle ha tagit det lugnt, men om benen inte vill det då? Måste man ta det lugnt när benen kryper av energi och verkligen vill springa fort? Jag har läst det där om att inte springa mer än 10% av distansen i kvalité och enligt mina mått har jag jag på sistone inte sprungit annat än kvalité så enligt expertisen gör jag helt fel.
Men vet ni vad? Jag tror jag skiter i expertisen. Jag tror jag gör som jag vill och springer det som är roligt istället. Och idag ville benen springa fort och kort, så då blev det så – och vet ni vad?
Jag mår jättebra nu!
Så gulliga ni är 🙂
håller med ovannämnda.
JAAAAAA! 😀
Skit i expertisen!
Skit i procenten!
Skit i alla komplicerade uträkningar om farter och längder och stegfrekvens och pulsintervaller!
Spring å njut min vän!
*kramas*