Ibland älskar jag verkligen min kropp som ställer upp på mina otyg utan att bråkas allt för mycket. En dag som denna blir jag extra tacksam för att jag får vara hel och frisk, för vilken ljuvlig löprunda jag fick!!!!
Med tanke på gårdagens utmattning i vaderna var villkoret för att jag alls skulle få visa näsan i solen att jag aldrig lät det bli jobbigt att springa. Det skulle vara lätt, absolut inte smärstamt eller innebära ansträgning.
Återhämtningsjogg brukar annars kunna bli lite för fort och tufft för att vara återhämtning, när jag är i farten.
Men jag lovade mig själv. Inte jobbigt. Inte tungt. Så jag tog det jättejättelugnt, njöt av musiken i mp3:an och lät solen värma. Den värmer faktiskt lite fortfarande, om man har vindjackan på.
Jag gillar det här, dels att pulsen höll sig låg och fin. Kanon! Men också att det kändes bra i benen, lite segt bara. Men inte ont nånstans. Det gillas.
Imorgon vilodag. På riktigt.
Tack för inspirationen vännen. Jag blev så springsugen trots min idag lite “tilltufsade” kropp. 🙂