Det blev en runda idag med, trots att jag suttit och gäspat i stolen och inte känt någon geist. Först tänkte jag att jag ju alltid kunde ta kortaste rundan, 5km är bättre än inget. Men när jag väl kommit ut blev jag sugen på lite mer, så det det blev 9km i komforttempo. Så himla mysigt, gårdagens 20km kändes inte alls i benen.

Hoppas hösten och det fina, lagom svala vädret håller i sig lite till, det börjar flyta på så bra med löpningen nu. Det känns som att jag har medgång nu.

Fick en stor blöt pitbullpuss också, av grannens kärvänliga trams till jycke. Den lille fjäskaren kanske ville följa med ut och springa, vad vet jag? Det vore inte första gången en hund tittar bedjande med ett ansikte som fullkomligt bönar om att få följa med och springa när jag springer förbi.