Jäklar så bra det gick att köra intervaller! Först värmde jag upp, joggade och körde lite lätt löpskolning. Sedan körde jag 6x1000m i 5:41min/km med 2:00 gåvila emellan. Jag har fortfarande aldrig gjort ett dåligt pass i mina Salming Race.

Äntligen är fotbollsträningen igång igen så det inte är så öde på Spånga IP. Jag hade grymt bra draghjälp av Spånga fotbollslag som sprang 200m-stafett medan jag körde tusingarna. Jag körde ju tusingar, så jag försökte låta bli att haka på. Gick så där… 😉

Bara känslan, att lyckas pressa upp pulsen över 90% (över 92% till och med) av max…. shiiiit det trodde jag inte att jag kunde längre, men jag gjorde det SEX gånger! 😀

Aaaah jag hade glömt hur härligt man mår efteråt. Just nu gör det inget att jag har träningsvärk sen bollhelvetet i måndags. Konstigt egentligen att det går att springa så inihelvete fort med träningsvärk i alla de viktiga musklerna…

Teori: Det går bättre att springa riktigt “jävla-fort” på intervallerna om jag har träningsvärk för då har jag redan ont i kroppen, så då gör det inte så stor skillnad.

Hade jag tänkt över saken, funderat på vad det var jag skulle göra hade det inte blivit gjort. Jag hade glidit tillbaka ner i min bekvämlighetszon, i mina favoritrundor och i mitt favorittempo. Då hade jag inte fått uppleva den brummande tillfredsställelsen av att vara riktigt trött i kroppen.

För jag måste erkänna att jag inte tycker om själva passet. Det är tufft. Det gör ont.

Men det är ju fantastiskt skönt efteråt, i badet. Dagens spänningar rinner iväg med badvattnet. Tom, trött, avslappnad. Det är stilla, i både kropp och själ.

Jag glömmer allt som oftast att jag inte bara kan mysa mig runt. Det är förskräckligt lätt för mig att hamna i någon komfortszonslunk där jag sakta med säkert blir långsammare och långsammare eftersom jag slutar utmana mig själv, det gör ju ont…

Så dyker en klok löpare upp i ett annat sammanhang och ger mig ett par goda råd i rätt riktning, påminner mig om sådant jag vetat och glömt. Ibland är de där bara, de där människorna vi behöver. Vips har jag tagit mig ur komfortzonen, med dunder och brak. Det kändes jättebra.

Jag hade glömt det bara. Tack för påminnelsen!