Idag hade jag bestämt mig för att springa lite och testa knäet. Jag har inte haft några besvär från knätrakten på flera dagar, och någon ipren tog jag aldrig sen. det behövdes inte kändes det som. Det som oroade mig mest var mig träningsvärk, det finns få saker som är så obehagligt som rattvärk. Oavsett hur mycket du försöker så guppar och gungar träningsvärkande muskler alldeles för mycket för att det ska vara skönt. Det har inte så mycket med bysten att göra som att musklerna är vätskefyllda och ömma. Fast jag tänkte ge mig på löpning ändå. Jag räknade nästan med ett ush-pass.

Stötte på Fia-Lotta på gymmet, hon hade bra fart på spirorna och såg jättestark ut. Det var uppmuntrande, jag promenerade en stund för att mjuka upp stela leder och pladdrade vilt en stund om allt mellan himmel och jord.

Promenad var okej, då guppade ingenting. Men sen skulle jag ju springa också. I början av löpningen besvärades jag av att bröstmusklerna guppade omkring, trots att jag spände bh:n ett snäpp tajtare än vanligt för att hålla allt så stilla som möjligt. Det hjälpte inte. Däremot försvann besvären efter en stund alldeles på egen hand och sen kändes det jätteskönt. Jag sprang disciplinerat i 7:30-tempo hela timman och stannade när en timma gått precis som jag bestämt mig för. Inget gjorde ont, inget värkte och inget kändes svullet eller ömt.

Jag hade kunnat fortsätta i allra minst ett par timmar till, men det var ganska nyligen som jag hade ont i lite allt möjligt i och runt knäna så jag valde att vara klok och kliva av innan jag fick ont igen. Däremot ville jag prompt ha 3-timmars marginal så att jag skulle kunna springa långpass om jag ville, inte för att jag egentligen ville det utan för att jag garanterat skulle vilja det om jag inte kunde eller fick. Jag vet, jag är knepig ibland. Men det fungerade! 🙂

Nu är träningsvärken tillbaka igen f ö. Men den känns lite lindrigare nu, kanske önsketänkande. Jag stretchade ut allt lite försiktigt också, det tog sin lilla tid men det var väldigt skönt. Däremot tog jag inte i särskilt mycket, jag bara tänjde lite i musklerna.

Löparknäet är nu helt kurerat nu, skulle jag tro. Det känns så. Nu gäller det att lyckas trappa upp löpningen lite fint, så att jag kan springa som vanligt igen fast utan smärta.