Solen sken och våren lockade hela förmiddagen: “Kom ut och spring!” och på eftermiddagen kunde jag inte låta bli. På med löparkläderna, börja packa väskan med ombyte och inser att jag måste kolla busstabellen till Ursvik. Ser att det är för tajt om tid, jag kommer inte hinna om jag måste hem igen och duscha innan vi ska bort.
Blir jättebesviken och ringer till min älskling för att bli tröstad, varpå han lugnt frågar varför jag inte lämnar grejorna i hans lägenhet och springer runt Lötsjön och Råstasjön istället som jag gjorde i somras.
“JAAA!” ropar jag glatt, tackar för påminnelsen att man kunde göra så och sliter åt mig väskan och åker till Sumpan.
Har glömt koden till huset. Ett kort telefonsamtal löser det, älsklingen låter inte förvånad.
Lämnar mina saker och ger mig ut i vårsolen, endast iförd 3/4-tights och funktionst-shirt och visst frös jag först, men när jag kommit igång var det alldeles lagom. +7 grader, inte alls blåsigt och soligt. Fåglarna sjöng, kanadagässen har börjat vagga omkring i vägen för folk och allt var underbart. Sprang helt på känsla, saktade farten när det kändes befogat och ökade när det kändes rätt. Stannade för att dricka vid en liten träbro, eftersom jag höll på att köra upp Prefektaflaskan i snorken när jag sprang och försökte dricka. Men det var enda stoppet, mer än den där slurken drack jag inte heller.
Sluttiden blev inte bättre än det jag brukar springa, erkännes, men jag var så mycket piggare och fräschare i benen efter 5km än vad jag brukar vara och då ska man komma ihåg att jag sprang en mil igår på en tid jag aldrig klarat förut!
Kommer tillbaka, börjar packa upp torra rena kläder och inser att jag glömt packa byxor! Rena träningskläder till spinningen fick jag med, men inga jeans och mellan passen skulle vi äta hos hans föräldrar.
Ringer i panik till min älskling som vid det här laget inte är ett dugg förvånad. På 30 minuter tar han sig från Gävlegatan, en bra bit bort från St Eriksplan till Sumpan via Lindex och hinner köpa byxor till mig och det i rätt stolek och modell på första försöket! Snacka om bussig älskling!
Alla hade jätteroligt åt byxfadäsen vid middagen men tycker också att de nya jeansen sitter jättesnyggt. Antingen kan han mina storlekar bättre än jag själv eller så har han rå-flyt 🙂
Sen var det spinning och core, och som vanligt tycker jag passet var väldigt underhållande även om jag under passets gång blir lite aggro. Man måste ta i om man ska hänga med, så lite morr och blängande blir det, men det är inte riktat mot instruktören för han är jättebra. Det är mer för att mana fram mer krafter ut redan trötta ben och mage.
Jädrar i min lilla låda vad lycklig jag är nu!
Så skoj att få läsa lite personligt eller bara lite annat:-) vilken kanonkarl du har!