Jag vägrar att tryckas ner mer av modeindustrin.
Jag har slutat räkna kalorier och äter frukost, lunch och middag i lagom portioner. 1-2 mellis om dagen och inga sötsaker i veckodagarna alls och något om jag är sugen på helgerna!
Jag vägrar härmed att gå hungrig och banta och tänka sjuka tankar om mat och kalorier som gör en till en DÅLIG människa! Man blir sur, grinig och TRÅKIG. Vikt och matprat är TRÅKIGT och OHÄLSOSAMT!
Jag hatar modeindustrin för att den inte låter alla kroppar vara vackra! Jag hatar att när man går i affärer så börjar man hata sin kropp när det är klädskaparna som man borde hata! Det går att se snygg ut i storlek större, OCH I STORLEK MEDIUM.
Jag är trött på att vara slav under mode-skapare som själva knarkar och lever sitt liv i kalorihets. Vad är det för liv, vad ÄR det för liv? Jag vägrar här med så gott jag bara kan i själ och hjärta att inte räkna en enda jävla kalori mer! Jag vägrar att må dåligt av att äta! Jag ska skapa mig en sund matsyn för en sund kropp och sen vilken storlek jag hamnar på får tiden utvisa, men jag VÄGRAR att gå hungrig och med tvångstankar riktade mot mat och vikt mer!! Jag vill vara lycklig!
Modevärlden suger! Idealen suger!
Härliga tankar Cathy! Dessvärre är det inte modeindustrin som ska bära oket som “idealförstörare”. Det är den egna synen på sig själv, självkänslan, som behöver ryckas upp.
Självkänslan är en resa som påbörjas i barndomen och som följer en hela livet.
“Jag duger som jag är” och “Jag älskar mig själv precis som jag är”.
Lycka till! (L)
Word!
Heja heja!