Det är fantastiskt skönt att vara igång igen. Det går inte fort, det kan jag inte påstå men jag rör mig i trav igen.

Dagens runda blev en extra trevlig sådan dessutom eftersom yngsta dottern var med och persade på 5km med 4 minuter! Snacka om att hennes järnvärden börjar bli bättre igen! Hon var lite under isen tidigare, men några järntabletter från VC senare har hon piggnat till betänkligt. Skönt! Jag jagar iväg henne till VC för uppföljning ändå, så att det inte är något bakomliggande som spökar.Better safe than sorry.
Nu när de inte bor hemma längre kan jag inte styra och ställa, men det hindrar mig förstås inte från att oroa mig. Det kommer jag nog alltid att göra, de är ju mina små hur stora de än blir.

Jag ser redan fram emot nästa runda. Det är vår ute, det är nästan men inte riktigt varmt ute. Det är vår i luften på något vis, odefinierbart. Det verkar talgoxen också tycka för han tar i så det ekar mellan husen.

Jag växlar upp sakta men säkert, jag rör mig fortfarande bara i lågpulstrav för säkerhets skull. Inte över 80% av maxpuls, det är jättelågt egentligen.

Men det är bra, för då minskar risken att jag tar ut mig för mycket och skadar mig igen. Lågpulsträning är supereffektivt om man vill komma igång igen efter ett långt uppehåll, t ex efter skada eller envis sjukdom.

Det finns en metod, för den som gillar sådant. Bara sök på Maffetone eller Dr Maffetone, så hittar ni tonvis med information.

Jag nöjer mig med att trava på med låg puls lite så där i största allmänhet, det fungerar bra för mig.