Nu är det sommar på riktigt.

Flytten ut till sommarhuset gick i torsdags och sedan dess har det blivit två korta morgonrundor på 8-9 km. Det är så löpning ska vara – minimalistisk i alla bemärkelser. Smyga ur sängen utan att väcka familjen, på med ett par korta tajts och mina fivefingers och sedan ut i sommarmorgonen.

Ett litet bekymmer som ibland drabbar mig på morgonrundor är att magen så att säga vaknar till liv och vill, eh, göra sig av med lite gammal barlast. Detta kan gå från en lätt föraning till fullskalig panik på mindre än fem minuter och så blev det två morgnar i rad.

Sicken tur att Sveriges vackrast belägna bajamaja står ute vid hamnen på Smöjen. Inte en käft inom en radie på 2 kilometer innebär att man kan unna sig öppen dörr och således krysta med det morgonglittriga havet framför ögonen. Först naturhamnens blanka spegel, med en liten fiskebåt vid sin brygga, sedan klippudden och bortom den det öppna havet som sträcker sig söderut mot Polen och västerut mot Baltikum. Da shit (bokstavligt talat).