Vaderna har återhämtat sig riktigt bra, benen känns lite stela men helt okej och det är dags att börja ladda inför maran nu. Det gör jag genom att äta, inte överdrivet mycket men så mycket att jag ligger i balans, och dricka. Inte heller vatten ska man dricka för mycket av, balans räcker.
Balans lär man sig så småningom vad det innebär för kroppen, det är inget man egentligen kan säga att “två glas vatten ska du dricka” eftersom alla kroppar har olika behov. Det är inte ens säkert att balans är samma sak för samma kropp vid två olika tillfällen.
Sömnen är väldigt viktig de sista dagarna före maran, eftersom det är då kroppen laddar batterierna. Men om allt går som jag hoppas kommer jag att stå på startlinjen på lördag, välnärd, lagom vätskefylld och utsövd. Redo för 42 195m genom Stockholm.
just got in 15 min jogg i de kläderna som jga ska ha på mig imorgon 🙂 kändes bra övade in rulla ner lugnt ( nedförs) stretch sedan dusch. Kläder in i tvättmaskinen.yes carboloadat också och även de de gel ( load som man kan ta innan VR, Öppet spå)… atlang final ikväll sedan ska vi alla visa våra mara talanger!
trevlig kväll & även Roligare morgondagen!
Precis joggat 3,2 km. Benen kändes lite tunga. Magen full och tung av Carboloader och annat jox. Jag full av tillförsikt. Det här blir bra. Absolut!! Säger detsamma: Lycka till allihop and be careful out there!!
15 min jogg ikväll…. laddning pågår för fullt.
LYCKA till!!! det kommer bli KUL imorgon!
Detsamma. Kungen av kungsan är JAG i morgon, och du Oxen av Oxenstiernsgatan.;)
Nu ligger nummerlappen på köksbordet! Vi kommer att regera stan imorgon 🙂
Lycka till på er!
nerverna blir nu mera när det hämtas chip nu på fm 🙂
Först 7 km är alltid värst. Lady Govinda du kommer chefa med din rutin. 😉
Spark på dig! Adrenalinet = nerverna är en vän om man kan tygla det!
Det kommer att gå bra Lady 🙂
Instämmer, lätt hänt ifall man inte tankar på vägen från ruta ett. Instinkt och tävling är intressanta variabler.;)
Jo jag drabbas nog av den där tävlingsgrejen. Före har jag alltid ett mantra: Sköt dig själv, skit i dom andra. Dom kroknar. Inte du. Öppna lugnt, kom in i rytmen. Några förlorade sekunder i början är desto fler vunna på slutet. Så kommer nummerlappen på. Så går startskottet. Hej vad det går. Känns ju kalas det här. Så det är väl bara att knata på. Så har man glömt alla föresatser och så blir det soppatorsk. Jo jag har nog någon slags tävlingsinstinkt. Men inte i år. Nu har jag lärt mig…..
Det blir kul i morgon 🙂
det hoppas jag att vi alla ha – dvs kul på lördag!
Dags att peta in 5:ans växel på lördag. Det kommer jag göra. Ha så kul;)
ingen sån fara med mig “tyvärr),,, jag vet att jag måste bara komma in i tempot som känns bekväm på långpass… 🙂
vill så gärna tro att dte kommer finnas lite kvar för att “spurta” sista 60m i Stadium!
Peo, drabbas du också av tävlings-djävulen när startskottet går? Då är vi två. På Göteborgsvarvet drog jag iväg första kilometern på en tid som bättre hade passat ett 5km-lopp innan jag hann sansa mig. Jag hoppas att jag inte gör samma sak på lördag får då blir det jobbigt 🙂
Nervositet? Om det vore så väl för min del. Nojig är en bättre beskrivning. Jag är nog lite sjuk, lite för vätskefylld, lite för välnärd. Iaf runt midjan…. Undrar också om jag inte har lite ont? både här och där. Kanske är jag lite skadad ändå? Undrar om jag har fått Borrelia? Känns det inte ändå lite i halsen? Ja så där går det på. Värre för varje dag. Snart är det ingen återvändo. Jag vet exakt hur loppet ska läggas upp. verkligen exakt. I teorin helt perfekt vetande om disponering. Sen står jag där på startlinjen. Och förvandlas till Tarzan. Varvar på en tid som indikerar riktigt bra sluttid. Börjar känna lite i benen. Nerförsbacken efter bron en veritabel plåga. Rålambshovsparken passeras i snigelfart. Och där någonstans ungefär smäller någon till mig med en hammare och sätter fram en vägg. Alltid. Resten av resan minns jag fläckvis som en dimma. Brukar dock ta mig i mål. I år liksom tidigare är jag tränad för en halvmara utan att fatta att det handlar om en helmara. Men i år vet jag bestämt hur loppet ska disponeras…….
Nervositeten är som en gammal jobbig bekant man inte kan bli av med. Man lär sig stå ut istället 🙂
T-shirten skall bäras med stolthet, så vida den inte är gräsligt ful förståss!
tack ANnica – jag varit med många lopp oxå och det blir inte bättre med åren:)
Villa bara ta mig runt & hämta t-shirten som blir sommarens plagg! 🙂
Det kommer att gå bra, om vi inte störtar iväg i början som om det vore “först till 5km-skylten vinner” eller nått 🙂
Nervositeten får man leva med, jag har sprungit ganska många lopp nu och är lika nervös varenda gång. Det hör till tror jag! 🙂
helt rätt – det försöker jag med – må vi alla har bra löparvaäder på lördagen! Som första gångs mara löpare är det extra nervöst!