Nu blev jag lite besviken för jag tog i för kung och fosterland igår. jag hade hoppats på lite lagom mycket träningsvärk i magen, den där typen av träningsvärk som gör att man känner sig lite stolt. När jag får den brukar kjag gärna sträcka på mig eller göra andra rörelser som påminner mig om att jag har lite träningsvärk, bara för att jag trivs med den där duktighetskänslan.

Problemet är att det verkar bli svårare och svårare att hitta den där mysiga träningsvärken. Antingen blir det ingenting eller så blir det för mycket. För mycket är inte roligt, då är man bara skröplig och inte ett dugg stolt.

Nej, det ska vara lagom. Inte så mycket att man har ont på riktigt, utan precis så mycket att man känner att “det där gjorde jag bra”.