Idag bestämde jag mig för att bara springa det som jag tyckte var kul och inte längre än att jag fortfarande kände mig nöjd och ganska fräsch. Förra helgen tog jag ut mig så det räckte, jag behöver nog mer vila innan jag brassar på med 3-timmarspassen igen. Jag har inget studs i steget eller någon kraft i benen än, men nu är jag inte öm någonstans längre och kan hålla normal långpassfart utan smärta.

När jag joggade ner testade jag långsamt tempo men mer lutning, maxade ut bandet till 15% lutning i 2 minuter. Enormt jobbigt, men jag vet vad jag behöver inför Lidingö Ultra. Mer sånt, helt enkelt. Fast nerförsbackar kommer jag inte kunna träna förrän det tinat så pass mycket ute att jag kan springa i Ursvik.

Jag har dessutom åtefunnit en kärlek som jag nästan hade glömt: