Idag skulle jag låta fötter, ben och skor genomgå ett elddop: intervaller. De tuffaste jag utsatt mig för, någonsin. Jag var faktiskt lite nervös, men inte värre än att jag glömde ta på mig skrajsnöret och när jag väl kom ihåg det insåg jag att jag inte behövde det.
Inläggen är nya, så jag visste inte hur de skulle påverka löpningen. Men något gjorde de, för jäklar i min lilla låda så jag kan springa. först värmde jag upp, 5km i 7min/km och det kändes hur bra som helst. Pulsen nändes inte ens ta sig upp över 150 en gång.
Sen stannade jag, drack och stretchade ut mig lite på bandet innan jag matade in “program 12”. Intervaller. 2 minuter åt gången i 5:00 min/km.
Jag kan bara säga en sak till alla som dissar löpband: vad ni missar! Om jag skulle ha sprungit 400-metersintervaller utomhus idag hade jag fått göra det i snöglop och regn i kylan, det hade förmodligen inte gått lika bra och jag hade absolut inte orkat hålla uppe intensiteten som jag nu blev piskad att göra. Hänge med annars kastar bandet av dig, helt enkelt.
Löpbandet kom verkligen till sin rätt i den här grenen. Växlar lagom snabbt mellan långsamt och snabbt tempo, den ser till att jag får upp och behåller farten genom hela intervallen och denr edovisar pulsen snyggt och prydligt hela vägen. Så här såg det ut, pulstalet är taget från precis när respektive intervall slutat:
Gåvila 2 min: 122
spring 2 min: 165
Gåvila 2 min: 132
spring 2 min: 170
Gåvila 2 min: 137
spring 2 min: 171
Gåvila 2 min: 140
spring 2 min: 172
Gåvila 2 min: 139
spring 2 min: 172
Sen gåvilade jag en lång stund, 10-12 minuter men det är helt omöjligt att se vad jag skrivit där. Men det spelar mindre roll.
Bandet hävdar att maxpulsen var 173 under passets gång, och det är möjligt att jag skrev fel näst sista intervallen. Det är ganska oläsligt darrig handstil och jag kan inte påstå att jag var särskilt kaxig just då. helvete så trött jag var 1:30 in på näst sista intervallen. Då ville jag bara gå hem!
Men nu är jag desto nöjdare. Jag har inte ont någonstans och jag är inte öm. Bara trött. Främst i rumpan och baksidorna men ganska rejält i vaderna också. Jäklar så det gick undan 🙂
Ja, det känns väldigt bra att bara ha en sak att fundera på – rätt sak för en gångs skull!
Gott att ha bara EN faktor att brottas med – flåset. 🙂
Keep on – inte jogging – utan spurting!!!! 😀
Japp, idag var det inget annat än flåset som hejdade eller tog stopp. Hjärta och lungor hann helt enkelt inte med idag 🙂
Nästa gång kanske jag vågar lägga på ytterligare en 2 minuter gå + 2 minuter 5min/km men det beror helt på hur modig jag känner mig. Målet är att komma upp i 10 intervaller i alla fall 🙂
F-n vad gott! 😀
(jag hade tydligen rätt – du vet om vad…. :D)