Joggade bort till Spånga IP i akt och mening att köra intervaller till sist. Det var ganska nära att jag inte kom iväg, men tack vare min underbara älskling blev det av till sist. När jag kom dit fick jag nästan omedelbart sällskap av ett gäng ungar som glatt sprang med när jag sprang mina fem varv med 2 minuters vila, till och med barnens mamma var med ett varv. Det gjorde mig glad, och jag noterade intresserat att sällskapet dels höll igen mig i början så jag inte störtade iväg som jag brukar och dels hade jag draghjälp i slutet där jag brukar bli lite seg. Det går helt klart lättare att springa intervaller när man springer i flock, helt enkelt – även om flocken består av ett gäng pratglada barn i 7-9-årsåldern 🙂

Det blev ruggigt bra intervaller hur som helst:
Jag är väldigt nöjd med varvtiderna 2:05, 2:07, 2:07, 2:10, 2:01
Även pulssiffrorna gjorde mig glad, pulsen hann ner till runt 160 i ståvilan och klättrade som mest upp till 174 i löpningen och det är inte mycket variation här heller. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka siffrorna än, men så fort jag sprungit lite fler pass av den här typen så har jag något att jämföra med och då kanske jag kan dra några intelligenta slutsatser.

Det var underhållande att springa på en idrottsplats hur som helst. Notoriskt platt och lömskt lättsprunget. Lite för lätt kanske?