Jag fortsätter att peta försiktigt på intervallerna, lite avvaktande så där. Idag lekte jag lite med supertusingarna (jag vet fånigt namn) men körde bara två för säkerhets skull. Två supertusingar och två kilometers återhämtningsjogg plus joggvilan blir ganska mycket löpning trots allt, och jag ville bara veta ungefär vart jag står.
Jag kollade inte allt för noga på klockan, så jag trodde jag sprang i runt 5:30-5:40 och joggvilade i 7:00 dvs ungefär som i höstas. Det kändes ungefär som det, känslan var ungefär densamma, lika jobbigt.
Men jag har aldrig utgett mig för att veta något om hur fort jag springer så ingen blir väl förvånad om jag säger att jag hade skitfel 🙂
Löpningen pendlade vilt mellan 5:06 och 5:35 medan joggvilan pendlade ännu värre: mellan 5:48 och 6:47 … Jämn fart? Glöm det, jag har ingen inbyggd känsla för fart verkar det som.
Trots timme efter timme i det oändliga på löpband. Trots att jag sprungit i flera år.
Nåja, jag har kul åtminstone 🙂
Duktigt sprallat! 🙂
Jag var mycket nära att missa joggvilan första hundringen, så att den gick i 5:50 eller vad det nu var i tempo är inte förvånande 🙂
Inte ens kilometerjoggvilan gick i 7-minuterstempo, och det trodde jag att den gjorde för under första km joggvilade jag samtidigt som jag krånglade mig ur överdragsjackan och fastnade med garmin och grejade 🙂
Slänger upp en skärmdump från SportTracks med intervalltiderna som är lite lättare att se vad jag gjorde och hur fort jag gjorde det så får du se precis hur odisciplinerad och sprallig jag var idag 🙂
Fniss. Ja antalet blir säkert självreglerande. Det är lite svårt att se hur du sprang i vilan men man tvärnitar ju sällan utan har en viss bromssträcka. På så kort distans som 100m drar ju en ev sådan upp snittfarten också. Men det ser ut som om du aldrig var uppe över 7 i tempo, svårt att se….
Ja, det var det jag gjorde, jag tänkte verkligen att ‘nu tar vi det lugnt, korta lätta steg så vi orkar dra på sen’ men det fungerade ju … så där halvbra 🙂
Möjligen löser det sig med tiden, om jag fortsätter springa på IP för nån gång måste ju en viss känsla för fart infinna sig väl? Jag planerar att lägga till fler tusingar också, det borde väl ha en lite dämpande effekt på sprättandet hoppas jag 🙂
Annars får jag lida för det, och DET lär jag mig av garanterat 🙂
Tänk ultra i joggvilan. 🙂
Det roliga var att jag trodde verkligen att jag sprang riktigt sakta, jag kollade aldrig klockan utan gick på känn och det ska jag bevisligen inte göra. 🙂
Det är bara mitt sätt, andra kan kanske ha annan syn på saken. Beror kanske iofa på vad man tränar men just supertusingar ska ju gå hyfsat fort och då behövs en rejäl återhämtning trots att själva snabblöpningen är kort.
aha -det är nyckeln, tacka, jga “smyg läser” alla tips 🙂
Jag kollade på ditt diagram A och jag tror du ska sänka farten rejält på mellanjoggen. Till typ 7:30. Bara ett litet tips, det blir så “utsmetad” fart. Så kan du dra på i fartdelarna.
Om du vill alltså, gör som det är kuligast, det är viktigast.
När jag kör intervaller på band joggvilar jag i 7:30-tempo för att ha kraft att köra fort och många.
Jag var på vippen att skriva att du inte springer långsamt ens när du försöker, men allt är ju relativt. Det är långsamt för dig vi pratar om, då borde det vara enkelt för dig att pricka t ex 6:00 min/km eller 6:10 min/km om du vill det, du är ju god för mycket snabbare kilometrar om du vill.
Fast sen har vi ju det här med löpbandsvanan…. Den kan göra det onödigt spännande .-)
Jag är för odisciplinerad så jag klarar det nog inte, inte ens om mätdistansen vore 500m istället för 1km.
ju det var kul – ska tillbaka igen & det blir ännu fler upp & ner… bra för ett pressat lunchpass:-)
Jaha och där mosades mitt försök att göra nästa veckas maslöpning rolig… 😉 tack!
Är det lätt får jag väl bli petig men jag håller med att det är svårare i hög fart.
Det känns så annorlunda på band, jag tror det är därför vi hamsterbandsharvare har det problemet. Om det är lättare eller tyngre ingår inte, detär bara annorlunda tycker jag.
Shamala, visst är det så! Kul att det gick bra med backlöpningen!
Kristina, ja det kanske är löpbandet som stökar till det? Jag tänkte att benen skulle vänja sig vid ett visst tempo om man sprang på bandet, där varieras ju inte farten nämnvärt men det kanske är tvärt om. Att fartkänslan försämras?
Anders, det kan jag hålla med om! Jag blir lite farttokig också, det är roligt att springa fort och vid en viss hastighet blir det lite spännande för en i vanliga fall långsam löpare som jag, och så glömmer jag mig och springer på för fort… 🙂
Men ett steg i taget utökar jag intervallpassen, och hoppas att jag lär mig hålla vettigt tempo i förhållande till upgiften under tiden 🙂
Jag tycker det är svårare med fartkänslan ju fortare det går… Långsamt är alltid lätt!
Haha, du å jag Annica. Tror nästan att bandet sabbar känslan för fart ute. 😀 jag har funderat på att lägga in pass åt mig själv då jag tränar på “pricka farten. Bestämma en fart och försöka hålla den utan att kolla klockan. Kolla vid bestämna mellanrum och korrigera och försöka igen.
Jag ska i alla fall köra ett sånt pass. Kanske i nästa vecka och köra ett lugnt sådant eftersom jag måste smyga igång. Då kanske det lugna och korta passet blir roligt. Lite egen utmaning att försöka hålla ett jämnt rätt tempo. I alla fall i snitt över det jag ställer in som lap, men det är gott nog och viktigast tycker jag. Att det går lite fortare ibland och långsammare ibland spelar ingen roll tycker jag men jag skulle vilja bli bättre på att ha tempot i kroppen.
viktigt att ha kul 🙂 testade backlöpning i Spånag idag – jobbigt men kul,