Jag tittar på den här tredelade fem-splitten och myser. Mest för att det följde planen till punkt och pricka men också för att jag faktiskt klarade det.
Första 5km: 36:21 (snitt 7:16/km)
Andra 5km: 32:23 (snitt 6:29/km)
Tredje 5,15km: 38:03 (snitt 7:37/km)
Sista 5:an blev lite längre men det är sånt som händer. Utelöpning är inte lika exakt helt enkelt.
Första fem kändes bra, lagom varmt och mysigt. Luftrören ansåg att temperaturen var okej och jag trivdes. Frös ingenstans, svettades inte så farligt mycket. Sen kom andra femman och jag satte av, det tog ett tag innan jag hittade tempot, men svårast av allt var det att vänja sig vid att fötterna glider iväg i frånskjutet. Med det underlaget jag sprang på idag hade jag lika gärna kunnat springa i lös sand.
Andra femman blev snorjobbig (pun intended), svetten sprutade, snoret sprutade och jag sög i mig stora mängder hyfsat kall luft. Inget stort problem dock, det var bara på ena sidan av Råstasjön som det var kallt och ruggigt men det berodde på att det blåste så förbenat där. Avslutningen på den femman, sista kilometern, gick i 6:17-tempo och det är jag förbaskat nöjd med med tanke på att en stor del av den siktar rakt upp för ett motlut på vägen mot Ursvik och den backen är i all sin modesta trivialitet ett litet helvete av upptrampad snö och glidande iskokor.
Sista femman lät jag tempot sjunka igen, oavsiktligt något lågt eftersom första kilometern tog 8 minuter. Men jag behövde jogga och pusta lite efter den kanonfina avslutningen på andra femman. Sen tuffade jag på och kände att kylan nu var påtaglig. Jag var dessutom sjöblöt av svett och alla snajdiga kläder till trots började jag faktiskt frysa när intensiteten (och pulsen) sjönk till vettigare nivåer igen.
Jag är nöjd med dagens löpning, men jag underskattade i vanlig ordning underlagets effekt på löpningen. Nu är jag oförskämt trött i benen, betydligt tröttare än jag tycker jag borde vara efter en löpning i det här tepot och den längden. Alltså måste underlaget ta hårt på benen, vare sig jag vill det eller inte. Nåja, jag behöver backarna och det ojämna underlaget, jag behöver öva på att springa under mindre än perfekta förhållanden och jag behöver framför allt fler regelbundna pass så det är väl bara att nöta.
Jag är importerad! 😉
Så bra 😀
Tack 🙂
Lusten finns kvar, jag satt just och läste baninformationen om TEC och det finns knappast någon bättre morot för att jaga ut mig i spåret igen 🙂
Ta det försiktigt så att du inte tappar lusten! Tappade lustar kan nog vara bland de värre skadorna 🙂
I övrigt så jobbade du fantastiskt bra 🙂
Imorgon får du vila!!! 🙂 Det är du sannerligen värd.
Ja, ansträgningsgraden var hög så det räckte, helt klart. Förmodligen veckans tuffaste pass, tror jag. Nu kan jag villigt erkänna att jag gärna tar en vilodag faktiskt, och det inte enbart för att jag sprungit 4 mil på 3 dagar 🙂
Man får liksom strunta i tiden och se till ansträngningsgraden. Det MÅSTE vara så att det är ansträngningsgraden som till största delen avgör hur mycket ett löppass “tar” – inte hur fort det för dagen går.
Tack 🙂
Ja, det har du absolut rätt i, det kände jag nu om inte annat. Hade jag genomfört samma löpning på löpbandet idag (och i samma tempo) hade jag på sin höjd blivit svettig (fast det blir jag ju jämt) men inte så här trött.
Bra jobbat! (t+) Kommer du ihåg vad jag sa när vi skildes åt i söndags – fördelen med utelöpning är att man varken behöver springa lika långt eller lika fort ute på vintern som på löpbandet för att få en lika stor träningsdos…. 😀 Det går inte att jämföra på någon punkt vad gäller ansträngningsgrad. På sommaren när man kör i lätta kläder på platt asfaltunderlag – men nu suger det rejält…. 🙂