Mina klena resultat i inledningen på löpsäsongen har gjort att jag måste titta närmare på min träning. Målsättningen är en formtopp 25 september då jag springer Berlin maraton, så det är ingen ko på isen, men ändå…
Fyra minuter sämre på halvmaran och två på milen oroar mig i alla fall. Till viss del kan det berol på tillfälligheter, men knappast helt.
Om jag jämför träningen hittills i år jämfört med samma period i år kan jag konstatera vissa tydliga skillnader. Tydligast är att jag blivit bekväm.
Jag brukar registrera intensiteten och den visar att jag helt enkelt tog i mer på löppassen förra året och det är säkert en orsak till att jag även sprang fortare på tävling.
En annan skillnad är att jag helt enkelt sprungit färre kilometer. Där måste jag bättra mig eftersom förra årets träning innebar en försämring jämfört med åren innan. Trenden går åt fel håll…
En förbättring har dock skett: jag har blivit starkare (i alla fall har jag fått lägga på mer vikt på gymmet), men än så länge har det inte gett något positivt utslag i löpningen. Troligen har jag samtidigt blivit ett par kilo tyngre, vilket kan vara en nackdel.
Antalet träningspass är rätt lika, det var bara två fler förra året och antalet pass med löpning är i stort sett identiskt. Långpassen är något kortare hittills i år, men jag lär bygga på mer under sommaren.
Åtgärden blir att sluta slöa, framförallt på kvalitetspassen. Kanske kommer jag också att tävla mer i sommar för att få mer fartträning och efterhand blir det även längre långpass med högre fart.
Målsättningen är ett pb i Berlin.