Något tycks ha slagit slint i huvudet på mig. Jag längtar hela tiden till nästa träningspass. Idag skulle hustrun och jag som alla fredagsmorgnar köra ett pass på gymmet. Hon vaknade med halsont så hon ställde in.
Omedelbart och utan någon som helst tvekan bestämde jag mig för att i stället ge mig ut och springa trots att det regnade rätt ymnigt. Tänkte på gurun P. Roberto som alltid så käckt twittrar, “Ska man bara träna när det är fint väder blir det inte många pass”.
Så nu sitter jag här precis när arbetsdagen på kontoret ska börja med en kopp nybryggt kaffe och med en kropp som känns sådär hysteriskt härligt harmonisk.
Kan man må FÖR bra? Det är det jag är lite orolig över. Är det normalt?
Låter helt normalt! Från början blev jag tvungen att följa ett träningsprogram för att ge mig ut när det regnar- men nu ett år senare får det vara mycket dåligt väder innan jag ens tvekar.
Det låter helt normalt tycker jag.-)
Jag började dagen kl 06.00 med ett styrkepass och ett löparpass.
Det är verkligen en härlig start på dagen, speciellt fredagar:-))
välkommen till klubben som träningsnarkoman =)
Helt normalt!
Idag på cykeln till jobbet passerade jag köerna på Essingeleden och samtidigt ett kedjerökande par i 30-årsåldern som hukade sig under paraplyet.
Just där och då känner man sig extra jäkla bra och stark! Fuckers! 😀