Jag har ingen farlig/livshotande sjukdom. Jag behöver inte packa ner hela mitt liv i en papperskasse och fly från mitt hem.
Ändå mår jag så dåligt att det kan kännas som att det bästa vore att skita i
alltihop. Man ska nog inte jämföra lidanden. Jag vill inte vara en dålig
människa.

För knappa två veckor sedan ökade jag Voxran från
150 mg till 300 mg och det tog också ungefär två veckor för mig att fatta att
det var det som bland annat gjorde att jag blev så in i helvete mycket mer
förstoppad än vad jag brukar vara.

Hemma från jobb i måndags och tisdags. Sov 3-4
timmar natten till onsdagen, jobbade och tränade.

Torsdag

Så trött att jag undrade hur jag över huvud taget
skulle klara av dagen.

Fick under förmiddagen veta att jag borde ”göra
något åt mitt hår”. Det är kanske sant, vad fan vet jag. Personen ifråga ville
inte bekosta något frisörbesök åt mig.

Gick från jobb vid tolv. Världens tråkigaste och
drygaste tågresa till Lund, en buss till lasarettet och en annan buss till
vårdcentralen för att ta cellprover, hämta ut mediciner på apoteket, en buss
till stan och en annan hem. Var hemma vid tre men fann det inte lönt att sova.

Simningen gick sämre än någonsin och jag mådde så illa att jag höll på att
kräkas i bassängen.

Fredag

Orkade inte stiga upp. Somnade om och vaknade vid nio och kände mig helt yr och konstig. Tog 150 mg
Voxra.

En banan till frukost.

Informerade sjuksköterska på Psykmottagningen om att jag gått ner till den
gamla dosen, hon skulle göra en journalanteckning om det. LillaE önskade mig
lycka till sist vi pratade vilket innebar att hon inte skulle vara kvar på mottagningen
(Varför inte bara säga det rakt ut?), senaste receptet var signerat av en
manlig läkare, återbesöket i oktober har jag hos en tredje läkare med ett
ryskklingande namn. De får heta vad som helst, men det är svårt att orka med
språkförbistringar också om det nu skulle bli det. Sjuksköterskan sa att VDK är
fast doktor på mottagningen. ”Så det är hon som är din doktor nu.” OK. Tack.

Försökte plugga men det gick inte så bra.

Lunch: En burk tonfisk, en zucchinirätt som inte lämpade sig att frysa in och
rucola stekt i (för mycket) cocosolja och örtsalt. Inte särskilt gott något av
det.

Skulle göra raw food-bollar. Och vad händer? Jo, mixerhelvetet går
naturligtvis sönder. Det som ska haka i ”underredet” sprack. Den är helt
obrukbar nu. Så jag åt en jävla blandning av hasselnötter, dadlar, (mer!) cocosolja,
kakao, vaniljsocker och salt.

Tvättade.

Var ute 6 kilometer.

Cirka klockan 21 skickade jag in Delkurs 1 på kostrådgivarutbildningen.
Orkade inte läsa igenom allt noga, skickade det som det var, ville bara få iväg
skiten.

Idag

Fortfarande ingen aptit.

Tvingade mig att äta gröten med proteinpulver och jordnötssmör fastän jag
inte var hungrig. Men borde varit det.

Körde diskmaskinen

Köpte ny matberedare + mixer och löparskor på CDON.

Åt ris, ägg och gröna ärtor till lunch för att jag trodde att jag var sugen
på det. Men det var inte särskilt gott.

Tog bussen och storhandlade kvart över ett.

Var ute fem kilometer och de var bland de värsta i mitt liv.

Duschade. Drack ”kaffemjölk” och åt raw food boll-röran med kvarg.

Bytte underlakan och örngott, skakade resten av sängkläderna och bäddade
och det kändes som om jag använde mina absolut sista krafter till det. Mådde illa
också.

Men bit för bit började jag storstäda badrummet och sen storstädade jag
badrummet och hängde upp det nya duschdraperiet. Frågan är bara vilken sida som
man ska ha utåt. Trevligt att duscha vid en brygga men det kan ju vara trevligt
att sitta och baja vid havet också. Nu när jag äntligen kan baja igen :-/

Något bättre aptit ikväll. Ätit laxgratäng och druckit utspädd sportdryck
och tittat på Atleterna.

Imorgon skiter jag i simskolan till förmån för yoga.