Inte för att det är kallt. Inte för att det ligger massa snö kvar. Nej nej, det är värre än så. Vädret gör att mina fingrar blir “nariga”. Liksom torra, kanske lika torr som min personlighet, de känns stela och obehagliga. Det var ju för fan vårdagjämning i går. Mina fingrar ska inte vara i det skicket så här års.

I år betydde vårdagjämningen även något annat. Utomhuspremiär. Kl 1730 bestämde jag mig lite hastigt och väldigt lustigt att det var dags att fira vårens tänkta ankomst med att ta årets första utomhuslöptur. Minus 5 grader är egentligen inget hinder. Inte lätt blåst heller. Inte ens ett tufft lunchpass på gymmet var en begränsande faktor. Här skulle ut och springas.

Så på med löputrustning modell vinter, på med snökedjor på springdojorna och sedan ut i verkligheten.

De första 500 metrarna gick lätt som en plätt med en slags euforisk lyckokänsla, sedan blev det lite tyngre. Men inte dyngtungt. Blott två kortare gåperioder för inhämtande av anda, och sedan löpning igen.

Fick ihop 4 km vilket kändes lagom för en säsongspremiär. Och känslan efteråt, den var inte dum. Inte dum alls.

Så nu antar jag tillfälligtvis namnet Go:Run istället för mitt vanliga artistnamn Go:ran.