Man vet inte om man ska skratta eller gråta, hör man ibland folk säga. Särskilt i situationer då det går dem emot ovanligt mycket. Jag väljer att skratta, och idag fick jag skratta mycket 🙂
Det började med att jag hade svårt att sova, jag sov alldeles för lätt och när jag väl lyckats somna började katten, det lilla nattdjuret, att rumla runt och leka. Man kan inte bli arg på någon som har roligt, men det störde. Sen försov jag mig förstås och kom ut jättesent jämfört med vad jag hade tänkt mig. Kroppen kändes för tung, seg och motvillig men jag tuffade på ändå.
Jag hade anpassat kläderna efter rådande väderlek: 5 grader, sol och ganska vindstilla. Det ändra sig ganska snabbt så fort ag kommit ut genom dörren. Molnen rullade in, det började blåsa hårt och efter en timma ungefär kom snön och formligen vräkte ner. Det blev svårt att se något genom solglasögonen och jag kan faktiskt förstå de som glodde så ögonen höll på att ramla ur kraniet på dem. Vem fan springer i halv snöstorm med solglasögon?
Nå, lite vind och kyla har aldrig stoppat mig förut. Inte heller lite snö. Så jag gnetade på, man håller värmen rätt bra när man springer ändå. Största problemen blir när man stannar för att dricka, det blir förskräckligt kallt förskräckligt fort om man är felklädd. Pulsen höll sig föredömligt låg, 70% av max (137bpm), och farten låg rätt för dagen runt 7 minuter per kilometer.
Det är då nästa djävulskap inträffar: tightsen spricker! Ett hål stort som en handflata på insidan av låret, så att jag omöjligen kan fortsätta utan risk för skav. Jag valde att ta tunnelbanan hem helt enkelt.
Jag som oroade mig för överträning, skador, slitage och så vidare, hade aldrig kunnat gissa att det som skulle ge upp andan först inte var mina fötter, knän eller rygg utan mina tights! Jag fick i alla fall ihop lite över 17km på mina 2 timmar jag var ute.
Vissa dagar bara är sådana, universum försöker säga dig något och ibland med eftertryck. Jag kan bara skratta 🙂
Jag hade i alla fall skrattat om jag hade sett någon komma springande i kompressionskjol…
Läskigt nog att rycka bort plåster … hm undrar om inte plåster slår gaffatejp?
Aj!!! 🙂
Hur jag skulle få _bort_ tejpen hade jag inte ens tänkt på! 🙂
Eller så hade du på köpet fått ett vaxat innerlår, alldeles utan direkt ansträngning. 😉
Ja, helt klart. Det kommer fler chanser att springa långt och länge 🙂
Efter att ha sett flygplanet gjort med silvertejp på Mythbusters har jag fått en ny respekt för tejpen.
Men i vissa lägen kan det vara bättre att tänka om strategin och spara passet till en annan dag.
Jag hade kanske kunnat sätta tejpen direkt på benet, fast då hade jag säkert kommit hem med kompressionskjol i slutänden för jag tyckte det såg ut som att sömmen repade upp sig ganska fort när den väl började ge sig 🙂
Eller hur, Christian!
Går det inte laga med silvertejp, går det inte laga alls 😀
Hade säkert fungerat om det inte varit kompressionstights 🙂
Just därför skall man alltid vara utrustad med en rulle silvertejp.